Glömde berätta om vad Emma sa till mig på vägen hem.

Hon sa: "pappa, Ines var så snorig idag att jag blev till slut tvungen att ta av dagisets papper"

 Emma packade igår morse ned en förpackning med näsdukar, som tydligen skulle användas på Ines. Sött.

Jag sa: "Men Emma, du behöver inte sköta om att snyta Ines"

hon svarade "Jo men pappa, jag är ju den som först ser om Ines är snorig"

Just som inskolningen med Ines var avklarad (och framgångsrik för den delen) så blev lillstackaren förkyld.

Gårdagens lämning av barnen var en sån där kymig lämning. Ja ni vet, man snyter barnet typ 5 gånger i hallen hemma, 3 gånger på väg till dagis och vid dagisgrinden snyter man den sista. In med ungen på dagis och så säger man något i stil med: "vi tyckte att hon var litet extra snuvig nu på morgonen...men hon är feberfri så vi får se". Man kramar sedan barnet, snyter en sista om det behövs och småjoggar därifrån. Hela dagen kantas sedan av dåligt samvete. Anna hade mest samvete, hon ringde dagis vid lunch. Fick reda på att Ines hade gråtit en massa och var hängig. Anna meddelar mig och jag hämtar en timma tidigare.

Idag var förkylningsläget fortfarande dåligt. Ines sover en massa men är dock vid god vigör. Lite extra klängig är hon dock allt. Emma är på dagis, skönt för henne.

Under kvällen idag skall vi avgöra om Ines kan gå imorgon. Vi får se. Jag tror på att hon måste vara hemma en ytterligare dag.

Ha en fortsatt bra dag.