har hänt idag. Ines ramlade ner från våra sängar i morse kl 5.30 David sov inne hos Emma och jag och Ines var själva i vår säng. Jag tycker jag alltid sover med ett öga öppet och jag hade även bullat upp en liten barriär för ev. nattkrypningar. Men som sagt vaknade med ett ryck av att Ines dunsar ner och börjar gallskrika. Hon tystnar ganska snart och börjar sobba. Fram träder två jättebulor en på vardra sida om pannan. Nu får jag leva med dåligt samvete. Inge kul.

Idag var alla lediga så vi tog oss en tur till polisen i sollentuna för att skaffa våra pass inför resan. Allt gick jättebra. Ines ser ju ut som en brottsling som fått spö, men det blir ett kul minne.

Som ni förstår så mår hon alldeles utmärkt.

Tack och hej

//Anna

Idag bar färden mot Ursviksmotionsspår. Jag och en skolkamrat valde att träffas där ute kl0900 för att kuta runt lite. Kamraten är en otroligt duktig löpare (37 minuter på milen) vilket medförde en otroligt tung löprunda, för mig.

Vi valde att springa en runda där ute som heter "Ursvik Extreme". Slingan är 15km lång och går genom i stock och sten. Långa sträckor utgörs av nästan obanad terräng. Flertalet kraftiga(!) stigningar har spår-byggarna lyckats lägga in. Vid två backar är det nästan lättare att springa "fyrfota".

Rundan tog 1h och 17min. Tiden är, enligt min löparkompis, en fullt respektabel tid. Han var faktiskt imponerad att jag hängde på så bra. Jag hade under långa sträckor stora konversationssvårigheter och var märkbart andfådd. Men jag lyckades återhämta mig förvånadsvärt snabbt i dem flacka partierna. Rundan var faktiskt tyngre än Premiärmilen i söndags.

Trots att slingan tog musten ur mig så längtar jag att få springa där igen, lite knäpp är man nog.

Ha en bra helg.

ps. Saxat från nätet: "UE Ursvik Extreme, även Ursvik Xtreme. Ett 15 km långt terrängspår i Sundbyberg, ibland klassat som "Stockholms läns värsta"